loga

Specialister på rödfärgning

exempelbilder exempelbilder exempelbilder exempelbilder

Rödfärgare

– RÖDFÄRGARE , m. [jfr t. rotfärber] till 1 o. 2: person som (vanl. yrkesmässigt) rödfärgar ngt (t. ex. tyg, byggnader); numera företrädesvis (mera tillf.) om person som (vanl. yrkesmässigt) målar med rödfärg. - ur Svenska Akademiens Ordlista

Vi tycker att Selma Lagerlöf ger den bästa beskrivningen av en rödfärgare.

Emellertid var inte Ingmar Ingmarsson den ende, som var ute i den tidiga morgonstunden. Nere på en stig, som slingrade fram mellan åkrarna, kom en gammal man gående.

Det var inte svårt att se hvad han hade för yrke, ty han hade en lång rödfärgsborste på axeln och var nedstänkt af färgfläckar alltifrån mössan och ända ut på skospetsen. Han såg sig ofta omkring, såsom vandrande rödfärgare bruka, för att finna en gård, som var omålad, eller en, där färgen var urblekt och afregnad. Han tyckte sig se än en, än en annan, som passade honom, men hade svårt att bestämma sig.

Ändtligen kom han upp på en liten kulle och fick syn på Ingmarsgården, som låg stor och väldig nere på platta dalbottnen. "Å, Herre Gud!" sade han högt och tvärstannade i sin glädje. "Boningshuset har inte varit måladt på hundra år, det är ju svart af ålder, och uthusen ha aldrig sett färg. Och en sådan mängd byggnader!" utbrast han. "Här har jag arbete ända till hösten."

Han hade inte gått långt, så varseblef han en karl, som gick och plöjde. "Se där är en bonde, som är bosatt här och känner till trakten," tänkte rödfärgaren; "af honom kan jag få veta hvad jag behöfver veta om gården därborta." Han vek af från vägen, gick in på trädet och frågade Ingmar hvad det var för en stor gård och om han trodde, att de skulle vilja låta rödfärga där.

Ingmar Ingmarsson ryckte till och såg på karlen, som hade han varit en gast. "Jag menar, att det är en rödfärgare," tänkte han, "och han kommer just nu!" Han blef alldeles förbluffad och kunde inte komma sig för med att svara. Han kom så tydligt ihåg, att hvar gång någon hade sagt till fadern: "Ni skulle allt låta rödfärga det där stora, stygga huset ert, fader Ingmar," hade alltid gubben svarat, att det skulle han göra, det året Lill Ingmar gifte sig.

- ur Jerusalem, en roman i två delar av den svenska författarinnan Selma Lagerlöf, utgiven 1901–1902.

Det har hänt en del sedan Selmas tid men yrkets rötter gör sig gällande än idag. Huvuddelen av våra uppdrag är lantbruksenheter men vi hinner även med en hel del industrilokaler och privata bostäder.

Även idag förekommer det att rödfärgare åker runt och letar upp kunder på gammalt vis men hos oss är det vanligare att kunderna hör av sig när det är dags att rödfärga. Ofta får vi nya kunder på rekomendation från nöjda grannar eller bekanta där vi varit och rödfärgat tidigare.

Till skillnad från Selmas rödfärgare så brukar vi idag sprutmåla rödfärg (till skillnad från många av våra konkurrenter använder vi enbart äkta Falu Rödfärg) även om det ibland förekommer att vi handstryker rödfärgen. Det beror helt och hållet på objektet.

Även Gustav Fröding skrev om en rödfärgare. Frödings "Blixten" var nämligen sotare och rödfärgare till yrket.

I Henry Olssons bok om Fröding kan man läsa att Blixten var en löskekarl med viss makt över kvinnor. En löparnisse och historieberättare i den fantastiska genren. Han skröt över sina erotiska erövringar och kvinnor kom i långa tåg för att gifta sig med honom. En personlig tragedi inträffade när en tvåårig son drunknade. Henry Olsson skriver att Blixten ibland framställts som en nära vän och vapenbroder till Fröding men sanningen var att de inte var närmare bekanta, men att Fröding var klart intresserad av historierna om Blixtens äventyr och att han skulle utgöra centralfigur i en grupp sägner, "Blixtens räggler".


Blixten, rödfärgare och kvinnokarl.

Blixten

Han var svart av sot och av landsvägsdamm,
där han vandrade vägen fram,
i hans ögonbryn,
i hans hökuppsyn
var ett tycke av tattarestam.

Och hans ögon blängde så svart som sot
och så blankt som hans sotareklot
och ibland med list
och ibland med ett visst
litet tycke av vildhet och hot.

Över panna och hals lågo vilda snår
av hans svarta och toviga hår
och därovan satt
på tre kvart en hatt,
som visst inte var nygjord igår.

Och hans namn stod ej skrivet i prästens bok,
på hans hemstam blev ingen klok,
han var ingens son,
vete Gud varifrån
honom slumpen i livet vrok.

Genom sommar och vinter och solsken och yr,
över fall, över mo, över myr,
över berg, över hed
gick hans vandrareled
under ensliga vägäventyr.

Och där stig ej fanns och där foten slant
utför barrig och halkig brant
kom han plötsligt ut
vid en skogstorpsknut
eller ock vid en landsvägskant.

Men varhelst han kom, blev det liv i lek
och det mulna i minerna vek,
och det bjöds på sup,
både lång och djup,
och man skrattade, svor och skrek.

Ty i rägglor och ramsor var Blixten slängd
och visor han kunde i mängd
och han sjöng och han ljög,
medan pipan han sög
med en uppsyn, förbistrat befängd.

Och han ramsade rägglor om häxor och troll
och om irrfärder rakt bort i stoll
och om Hin och hans mor
och hur själv han for
med hin onde till månen i såll.

Eller ock satt han högt över svalornas bon
som en kung, som en kung på sin tron,
med sin svarta kropp
på en skortstenstopp
lik Hin onde i egen person.

Och han visslade vasst och han joddlade gällt,
så det ljöd över dalar och fält,
när han svängde sin kvast
och med brådsnabb hast
gjorde fejningen bonden beställt

- Gustaf Fröding, (1860-1911).
Dikten ovan är från diktsamlingen Nya dikter som utkom första gången 1894. diktkonst

Oavsett hur det verkar har det inte alltid varit tryggt att vara rödfärgare.

Från länslazarettet I torra veckan nedföll rödfärgaren Tore Klasson från ett hus vid Skomakaregatan, der han var sysselsatt med arbete. Sedan han intagits å lazarettet afled han derstädos i lördags.

- ur Blekingeposten 1880-06-04

På den här sidan blev det en hel del kultur men det är helt naturligt. Rödfärgning är nämligen en gammal svensk tradition, en viktig del i det svenska kulturarvet och rödfärgare har i alla tider varit en del i bevarandet av detta arv.

Vi är stolta över att få föra dessa traditioner vidare och över att kunna kalla oss för rödfärgare.

Kontakta oss