loga

Specialister på rödfärgning

exempelbilder exempelbilder exempelbilder exempelbilder

Slamfärg

Den röda slamfärgen har en lång tradition i Sverige. Många är de byggnader som rödfärgats och som tillsammans utgör en stor del av vårat kulturarv. Slamfärgen blir oftast förknippad med Falu rödfärg som är den vanligaste slamfärgen i dag, men den finns även i andra kulörer. Den röda har dock varit den i särklass vanligaste kulören genom tiderna och har använts på såväl slott som koja. - Slamfärg, Örebro Läns Museum

Slamfärgens egenskaper

Slamfärgerna är relativt täckande och har en matt yta. Karaktäristiskt är också den öppna strukturen, färgen är inte filmbildande. Genom tillsatser av linolja, som är ett filmbildande bindemedel, förändras dessa egenskaper gradvis, och för att undvika filmbildning begränsas tillsatsen av linolja.

Trots färgens öppna struktur, eller kanske snarare på grund av den, har särskilt rödfärgen god beständighet. Det underliggande träet fuktas snabbt vid regn, men torkar också snabbt. Sammantaget har detta inneburit att färgen visat goda resultat vid mätningar av fuktbalans.

Ljusa slamfärger har sämre beständighet än den klassiskt röda. Färgen vittrar relativt snabbt på kvistar och andra kådrika områden där den har sämre vidhäftning. Dessa fläckar mörknar med tiden och skiljer ut sig från den i övrigt ljusa ytan. Gula, vita och andra ljusa slamfärger kräver därför tätare ommålningsintervall, ungefär vartannat år. Röda, bruna och andra mörka kulörer uppfattas däremot inte på samma sätt eftersom de är så mörka i sig själva.

Slamfärgens historik

Rödfärgspigment började tillverkas bland annat vid Dylta bruk redan under 1500-talet men inte i någon stötte utsträckning. Rödfärgspigmentet kom så småningom att tillverkas på en rad platser i landet. I Falun startades rödfärgstillverkningen i början av 1600-talet men produktionen blev inte stor förrän under 1700-talets andra hälft.

De första beläggen för att man rödfärgat byggnader är från år 1573 då Johan III uppmanar Anders Målare att måla alla taken på Stockholms slott röda med hjälp av ”gruvkli” från Kopparberget. De röda taken var tänkta att efterlikna den dyrare kopparplåten.

Rödfärgen var till en början ett tecken på en finare byggnad, det var högreståndsbyggnader och kyrkor som främst målades med rödfärg. Under 1700-talet förstod man att den röda slamfärgen hade konserverande egenskaper och det blev allt vanligare att husen målades med rödfärg.

I samband med att ljusa oljefärger infördes under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet utprovades också ljusare slamfärger. De ljusa slamfärgerna innehöll ofta kasein, kalk eller harts som förstärkning av bindemedlet. Färgernas korta livslängd medförde dock att de aldrig vann samma popularitet som rödfärgen. Den mörkare rödfärgen anses höra till 1900-talets rödfärgshistoria. Den började tillverkas på 1920-talet och dominerade från 1950-talet fram till 1990-talet, när produktionen av den ljust röda låg nere.

Den röda stugan med vita knutar blev något av en nationalsymbol för Sverige i början av 1900-talet och användningen av slamfärger nådde då sin kulmen.

Byggnadsmåleriets utveckling mot prefabricerade färger resulterade 1952 i en rödfärg i pulverform. Trots det säljs rödfärgen i dag oftast på burk, färdig att användas. Under en period på 1960- och 1970-talet förekom slamfärger som förstärkts med polyvinylacetat (PVA). Detta ändrade dock slamfärgens egenskaper på ett katastrofalt sätt vad gällde glans, åldrande och renoverbarhet.

Framställning av slamfärg

Slamfärgernas pigment består av uppslammade jordpigment eller vittrade slaggrester av malm som bland annat innehåller färgande järnockra och kiselsyra. Det är dessa ämnen som ger färgen en viss konserverande egenskap samtidigt som kiselsyran ger den dess unika lyster. I kvällssolen kan rödfärgen nästan upplevas som självlysande. Ofta har tillverkningen av pigmenten varit knuten till svavel- och alunbruk, men man har också använt järnoxidhaltig torv, mull eller myrmalm.

Falu koppargruva är en av de mest betydande producenterna av rödfärgspigment där varphögarna med kopparfattig malm som under årens lopp vittrat till rödmull fortfarande används som råvara för tillverkningen av rödfärgspigment.

Rödmyllan tvättas, siktas, torkas och bränns för att slutligen malas till ett pigment som används vid rödfärgsframställningen. Kulören på pigmentet bestäms genom hur länge och vid vilken temperatur det bränns, desto högre temperatur och desto längre pigmentet bränns desto mörkare blir det.

Färgen tillreds genom att vatten kokas med råg eller vetemjöl, som utgör bindemedlet. I blandningen tillsätts sedan vitriol och pigment. Idag tillsätts oftast en mindre mängd linolja samt emulgeringsmedel. Recepten på rödfärg är många och tillsatser som sillake, blod, urin, lut, tjära, öl, tran och linolja har förekommit. Idag kan pigmentet till slamfärg även framställas syntetiskt genom oxidation av järnskrot. Det finns även slamfärger tillverkade med andra typer av pigment, såväl syntetiska som äkta jordpigment. Det är dock endast färg tillverkad med pigment från Falu gruva som får kallas Falu rödfärg.

Måla med slamfärg, rödfärgning

Slamfärgen fäster bäst på ohyvlat underlag. Ytan som ska målas behöver borstas rent från löst sittande färg, vilket enklast sker med en styvare borste, eller ännu hellre tvättas ren.

Är fasaden sedan tidigare målad med slamfärg räcker det oftast med endast en strykning medan nytt virke många gånger kräver två strykningar för ett bra resultat. Målning med varm färg ger ett extra bra resultat då färgen tränger bättre in i virket. Man bör inte måla i starkt solsken då färgen torkar för fort och därmed inte fäster lika bra. Normalt torkar färgen på några timmar beroende på underlaget och väderleken.

Idag finns flera tillverkare av slamfärg och man bör vara observant på vad färgen innehåller. Den kan ibland innehålla bindemedel i form av plaster eller större mängder lin- eller alkydolja vilket ger färgen andra egenskaper än den traditionella slamfärgen. En slamfärgsmålad yta ska inte målas med annat än slamfärg då färgen annars troligtvis kommer att flaga. Att måla med slamfärg på ytor målade med annan färg är inte heller möjligt då slamfärgen med största sannolikhet inte kommer att fästa ordentligt.

Varma vintrar med hög luftfuktighet kan medföra ökad mikrobiologisk aktivitet och eventuellt ge mögelangrepp på målade ytor. För att undvika dessa problem kan träets yta tvättas med mögelhämmande medel före målning.

Hur ofta man behöver rödfärga beror på klimatzonen men var 8-10 år brukar räcka. I samband med rödfärgningen är det lämpligt att samtidigt måla lister och foder.

Källor och annat intressant:

Kontakta oss